Direktlänk till inlägg 21 juli 2011
När livet kändes som mörkast,
då ingen tycktes förstå,
när jag ej ville leva mer,
bara lämna allting och gå.
Då fanns du där för mig,
sträckte ut en hjälpande hand,
tröstade mig när jag grät,
lät mig gråta ut i din famn.
Jag tror ej att du förstår,
hur mycket du betytt för mig,
jag skulle ej leva idag,
om det inte vore för dig.
Du väckte min själ till liv,
den hade varit död i många år,
du fick mig att skratta igen,
jag hoppas att denna lycka består.
Du gav mig hopp på nytt,
du satte mitt hjärta i brand,
tillsammans ska vi vandra,
genom livet hand i hand.
NY BLOGG: - www.sofieeriksson.bloggspace.se
Som rubriken säger, bara massa plugg right now! Har suttit med pluggandet i snart två timmar tror jag, om inte mer till och med. Det är la bra såsätt, men iallafall. Kommer bli samma imorgon tror jag. Iallafall efter att jag har träffat en kompi...
Jag är så fruktansvärt kär! Det är underbart! D är det bästa som hänt mig, han är den bästa jag har! Vill aldrig förlora honom! Jag älskar honom så mycket! Ibland känns det alldeles för bra för att vara sant. Har aldrig varit såhär lycklig! Bok...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 | 8 |
9 | 10 |
|||
11 | 12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 | 19 |
20 |
21 | 22 |
23 | 24 | |||
25 |
26 |
27 |
28 | 29 |
30 |
31 |
|||
|